Decembers dimmor sänker sig över Garphyttan och ibland även lite snö som smälter alltför snabbt. Det känns som en gråhet som passar året 2020. Andrea satte ord på känslan; “Vi bor på el páramo.” El páramo är höglandet i Ecuador, när man kommer upp ovanför trädgränsen på dryga 3500 meters höjd. Garphyttan ligger inte så många höjdmeter ovanför Örebro, men en liten skillnad i klimat kan vi ana. Här bor vi sedan slutet av oktober i ett hus vi har köpt. Ett hus i Sverige är en enorm välsignelse, barnen är nöjda och vi känner att det är en fast punkt i en förvirrad tid. Så nu lever vi i en etableringsfas i Garphyttan samtidigt som vi väntar på datum för avresa till Ecuador, förhoppningsvis till våren om vaccinet kommer och Herren dröjer. Mitt i allt känner vi alla en harmoni, även om det skakar ibland så blir det bra.
Vi har upplevt ett omtumlande år, när vi inte kunde resa till Ecuador som planerat och sedan levt i en konstig väntan kombinerat med distansarbete som missionärer. För oss är det en utmaning att gå in i nya uppgifter på distans, eftersom vi lämnade Ecuador och de roller vi hade för snart två år sedan. Andrea kan finnas med och stödja projektet Alas de Libertad, som arbetar mot våld i nära relationer. Tyvärr har behoven i Ecuador varit stora, pandemins nedstängningar och ökad arbetslöshet har inneburit ökat våld i hemmen. Det finns ett bra team i Manabí som leder arbetet och visst längtar vi dit för att kunna vara med mer konkret.
Det mentorsteam som vi har arbetat med de senaste sex åren fortsätter samlas och tack vara de digitala verktyg som nu fungerar bättre så har vi kunnat bjuda in Pactokyrkans pastorer till undervisning och delande varannan vecka. Däremellan blir det samtal och visst märks det att situationen är tung för många, pandemin påverkar ekonomi, mental hälsa och äktenskap.
Det uppstår nya möjligheter för möten. Vid några tillfällen har vi ordnat gemensamma pastorsträffar med kollegor i Sverige och i Ecuador. Det blir lite haltande på grund av den direktöversättning som är nödvändig, men trots det händer ju något när vi möts. En pastor i Ecuador sa vid ett tillfälle; “tack för att ni inte glömmer oss”, och kanske kan ett enkelt möte och vetskapen om syskons förbön få betyda mer än vi tror. Ecuador är fortsatt hårt drabbat av pandemin. Trots smittan så var saker på väg tillbaka till det normala, eftersom de ekonomiska konsekvenserna slår så hårt, men nu lagom till Jul införs på nytt hårda restriktioner. Sjukhus är överfulla och vi hör åter igen om vänner och närstående som drabbas.
Men trots det, visst finns det ljus i mörkret, ett ljus som inte ens decemberdimma eller pandemier kan släcka. Det är därför vi firar Jul, för att Guds ljus kom in i världen då när ett barn föddes.
Vi önskar en God Jul och ett välsignat 2021, då ljuset får bryta igenom ännu mer konkret.
//Alicia, Natanael, Andrea & Petter
