Trippelbröllop i Amazonas

Vi, hela familjen, befinner oss i Quito. Vi är på väg hem till Montecristi efter några dagar i Amazonas. I lördags var det bröllop i Tarapoa, församlingen där Andreas mamma och pappa jobbar. Jag blev ombedd att hålla i vigseln och då Andrea hade arbete med stiftelsen FACE i djungeldelen av Ecuador så passade vi på att åka hela familjen. Så barnen fick ledigt från skolan och äntligt se den plats där mormor och morfar har bott i snart två år. Underbar plats med fina människor och mycket värme, mellan syskon i församlingen och den tryckande hettan som man ibland upplever i Amazonas. 

Bröllopet var speciellt, då det var tre par som gifte sig samtidigt. Ibland kör man dessa kombinationsbröllop, framför allt när det är par som gift sig borglig för länge sedan men aldrig genomfört den kyrkliga vigseln (i Ecuador har pastorer ingen legal vigselrätt). Och enligt många här så är man ju inte riktigt gift förrän det är gjort i kyrkan.. Jag undvek den teologiska diskussionen runt frågan och fick istället hålla reda på vem som var vem och försöka få ihop alla frågor, löften och välsignelser:) De tre paren som gift sig var alla äldre, och två av brudarna och en brudgum var syskon, så en stor släkt med barn och barnbarn från hela Ecuador var samlad för fest. 

Andrea har fullt upp med FACE, i samtal i Tarapoa där det finns intressanta tankar om projekt, i besök i gamla radions installationer i Santa Rosa samt nu ikväll då hon sitter i möte här i Casa Sueca. Jag ska dock sova, imorrn åker vi hem till Montecristi och värmen. 

Paz/Petter

Annonser

Pendla till Quito..

Jag är i Quito sedan igår. Idag planering för kommande skola Apg29, som börjar i september här i Quito. Igår hade jag en metodkurs för uppsatsskrivande för de pastorer som hoppas ordineras i kommande årsmöte, 2018. För att ordineras inom Pactokyrkan krävs fem års arbete som pastor och sedan att den lokala församlingen rekommenderar pastorn för ordination. I år har vi åtta kandidater och del av processen är att skriv en enklare uppsats. Enkelt för några, medan andra som inte har akademisk skolning får kämpa hårdare. Spännande att få följa med på denna resa. 
Den sista tiden har Andrea och jag fått turas om att lämna hemmet för arbetsresor, en vecka hon, följande vecka jag. Förra veckan besökte hon FACEs arbeten i djungelområdet, Radion i Shell, ett svampodlings-projekt i Sumaco samt möten med statliga organ i Tena. Vi får se om hon åker en sväng nästa vecka, eller om vi får en hel vecka hemma tillsammans. 
 De många resorna är förstås en påfrestning för arbetet i El Shaddai, men nu kommer den biten bli lättare. I söndags hade vi nämligen församlingsmöte där det beslöts att kalla Alfredo Estevez, vår nuvarande ungdomspastor, till föreståndare för församlingen. Väldigt kul och helt enligt de planer vi skissade på för två och ett halvt år sedan då vi tackade ja till utmaningen. Vi kommer finnas med i församlingen där min roll blir mer av mentor för Alfredo, samtidigt som vi jobbar vidare och förhoppningsvis utvecklar en del saker i den nationella kyrkan. I början av augusti installeras Alfredo och det är en känsla av lättnad. Arbetet i lokal församling är intressant men ibland väldigt krävande, när det finns små barn hemma. Jag ser fram emot att kunna tillbringa fler kvällar med familjen och kanske också lyckas ha vilodag då och då:) 

Paz/Petter

Det vackra Quito. (Inte min bild)

Natt i Tarapoa

Syrsor spelar och natten är kompakt mörk, det är lugnt, inga bilar, inga andra ljud. Amazonas speciella nätter som bär en speciell känsla. Jag är i Tarapoa, åtta timmar öster om Quito, två timmar från Lago Agrio. Det var egentligen inte planerat så här, men med Pastorsrådet besökte vi Lumbaqui under dagen och träffade pastorer från Amazonasdistriktet. Eftersom behovet fanns att också besöka församlingen i Tarapoa tog jag med glädje tillfället att besöka mina svärföräldrar, Silvio och Libia, som leder den växande församlingen. De besöker oss hemma i Montecristi var tredje månad, men det är sällan vi kan ta oss till Tarapoa. För mig var det drygt två år sen sist, men nu blev det av. 

Kyrkolokalen har byggs klart och pastorsbostaden är ovanpå. Församlingen växer och Silvio och Libia stortrivs i djungelns lugn. Jag förstår deras val. Så imorrn gudstjänst innan jag återvänder upp mot kylan i Quito, och om några dagar hem till Kustens begynnande torka. Ecuadors mångfald fascinerar. 

Paz/Petter

Slaget på Pichincha och vår fortsatta kamp..

Den är den 24 maj och i Ecuador firas minnet av Slaget på Pichincha, det sista stora slaget i befrielsekriget 1822. ”Befrielsen” gällde den mäktiga mestizogruppen förstås, inte indianerna. Det är i alla fall en viktig högtid som i år kombineras med installation av den nya presidenten, Lenin Moreno. Rafael Correa lämnar efter 10 år vid makten, till glädje – och sorg – för många. Det politiska läget i Ecuador har varit spänt sedan första valomgången i februari, med anklagelser om valfusk, dock utan bevis, och ett polariserat samhälle där de flesta tydligt visar om de är för eller emot regeringspartiet och den nye presidenten. Lenin Moreno, själv rullstolsburen, talar om sig själv som ”allas president” och uppmanar till dialog och enhet. Vi hoppas att han lyckas med det.

Regnperioden här på kusten börjar avta, efter de kraftigaste regnen på iaf 19 år, och de svalkande vindarna, stormbyarna,  kommer tillbaka. Det blir lite lättare att leva när hettan inte är tryckande och känslan kanske på något sätt kan jämföras med svensk vår, när förändringen skapar sådan glädje. Absolut inte samma eufori, men en skön känsla.

Arbetet med kyrkan går sakta framåt. Vi har äntligen lagat skadorna som uppstod på El Shaddais kyrkolokal, och vi passade på att ändra fasadens design. Foton kommer så småningom. I samband med återinvigningen firade vi också 37 år som församling,  i i helgen som gick. En kul sak är att vi nu livesänder våra gudstjänster på Facebook, så kolla gärna in det på ”Iglesia El Shaddai Montecristi”.

Andrea har full upp med sitt arbete med stiftelsen FACE, ännu mer sedan hon för några veckor sedan blev vald till ordförande. Viss stress i det, men också en möjlighet att hjälpa till lite mer i de utmaningar stiftelsen står i. Här i Manabi finns FACE med i de projekt som fortgår efter jordbävningen, bland annat med finansiering och utbildning för småföretagande. För några veckor sedan guidade jag en amerikansk journalist som arbetade med ett reportage om situationen här, och igår sändes lite av det på NBC. (Klicka här). I juli kommer ett halvtimmesprogram och vi hoppas att lite av allt det arbetet kyrkan hitttils gjort kan visas. En rolig sak är att NBC valde att bara lyfta fram Pactokyrkans arbete för möjliga donationer, i samarbete med Covenant World Relife i USA (vår systerkyrkas stiftelse för socialt arbete i världen).

Paz/Petter

Oviss framtid

Hej vänner!

Nytt nyhetsbrev från oss i Ecuador, där mycket händer. I landet har vi nyligen haft presidentval, och det är den framtiden som brevets titel syftar på. Lenin Moreno från regeringspartiet vann i andra omgången, trots många protester, och den politiska situationen kombinerat med en ekonomisk kris skapar oro för många. Vi ser det i vår närhet, där familjers privatekonomi kraschar när  arbetsmöjligheter försvinner och priserna stiger. Vi står handfallna inför mycket av det vi möter, för det handlar inte bara om att köpa en kasse mat och dela ut, det handlar om att få ordning på ett system som ser till att små barn inte behöver sova hungriga.

Som om inte det vore tillräckligt så regnar det värre än på många år. Regnperioden har slagit hårt mot kusten och någon halvtimma från oss, runt Portoviejo, har  översvämningarna drabbat många. På vissa platser vattenfylldes husen, till 1,5-2 meters höjd, och många har förlorat det mesta av vad de hade. Petter besökte Mejia och andra drabbade zoner i tisdags, och besvikelsen och hopplösheten var påtaglig. “Allt det vi hade lyckats köpa in sedan jordbävningen är nu förstört, igen”, berättade en kvinna i Pizloy. På söndag, den 16 april, infaller årsdagen för jordbävningen. Att påskdagen och årsdagen sammanträffar är kanske inte en tillfällighet, i minnet av det svåra får också glädjen och hoppet i Jesus uppståndelse rymmas. Från det brutna och döda kan liv uppstå.

Franklin Riera visar hur högt vattnet nådde

I församlingen Shaddai där vi tjänar finns också tankar kring framtiden, då Petter kommer lämna rollen som pastor nu i augusti. Men ganska stor säkerhet kommer vår nuvarande ungdomspastor, Alfredo Estevez, kallas till tjänsten. För vår del innebär det förändrade arbetsuppgifter då vi äntligen kommer lägga mer fokus på pastorsvård och mentorskap (det vi hoppades få arbeta mer med när vi kom hit 2014). Andrea kämpar på i stiftelsen FACE och dess utmaningar. För Petters del fortsätter arbetet i Pastorsrådet, han blev omvald på asa
mblean i januari och finns nu med i styrelsen för den teologiska utbildningen.

På asamblean valdes Franklin Riera till president för Pactokyrkan. Han vill arbeta med kyrkans identitet och fokusera på stabila församlingar, inte bara många församlingar snabbt. De flesta i  styrelsen är nya, eller nygamla, några få från föregående styrelse sitter kvar. Det verkar stabilt.  

Vår lilla familj mår bra, barnen har sommarlov sedan slutet av februari och kommer börja skolan ingen nu i början av maj. I januari var farmor och farfar på besök, en tid med familjen som betyder så mycket. Vi lever ju alltid i saknaden, den delen av familjen som befinner sig på andra sidan jorden. Just nu är det den svenska delen av familjen, framöver blir det tvärtom.

En välsignad påsk önskar vi er, tack för att ni finns med i tankar och böner.

//Alicia, Natanael, Andrea & Petter

Katastrofernas tid

April, snart ett år sedan jordbävningen, och nu är det översvämningar inåt landet. Mejia, där pastor Mauro Mero finns, är drabbat, liksom Santa Ana och andra städer och byar någon halvtimma eller mer från där vi bor. Imorgon kommer vi åka en sväng för att se över situationen och sedan se vad vi kan göra. Pactokyrkans president Franklin Riera kommer med morgonflyget och jag ska sova en stund innan jag hämtar honom.

Be för situationen.

Paz/Petter

(Santa Ana. Bilden är tagen från en ecuatoriansk tidning)

Lenin Presidente (?)

Vid gårdagens presidentval blev det nästan lika spänt som vid första omgångens osäkerhet: vem vann egentligen? Vallokalsundersökningarna publicerades vid 17:00 och visade – precis vad de båda kandidaterna ville. Det företag man menar sympatiserar med Guillermo Lasso visade att Lasso hade ca 53%, mot Lenin Morenos 47%, och det andra stora företaget visade att Moreno hade 52% stöd mot Lassos 48%. Båda kandidaterna började fira, i väntan på de officiella resultaten.
Några timmar senare började valmyndighetens information som visade att Moreno hade runt 51% mot Lassos 49%. Firandet började för en del, medan andra protesterade. Runt om i landet var det spända timmar, med vissa våldsamheter, och ganska snart visade oppositionen upp vad de menar är falska valsedlar. Att valmyndighetens hemsida stängdes ned en liten stund på grund av tekniska problem och sedan öppnades, med nya siffror till Morenos fördel, tas också som bevis för valfusk.
Nu vill oppositionen få alla röster räknade igen och vi väntar för att se vad som beslutas.

Paz/Petter

Valdag

Idag är det dags för andra omgången i Ecuadors presidentval. Regeringspartiets Lenin Moreno mot bankmannen Guillermo Lasso. Kampanjen har inneburit fortsatt smutskastning där det mest har handlat om regeringspartiets mutskandaler och Lassos inblandning i bankkrisen 1999. Tyvärr är det sådant som dominerar samtalen här i Ecuador, mer än konkreta förslag och tankar för framtiden. Om Guillermo Lasso vinner så kommer han få en svår situation eftersom regeringspartiet lyckades få majoritet i riksdagen. Nuvarande presidenten Rafael Correa har hotat att fälla Lasso, (om han skulle vinna), ifall hans politik innebär alltför stora sociala förändringar för landet.

Fler militärer ska finnas med för att bevaka processen, efter alla rykten och anglagelser om valfusk vid förra omgången, så igår kväll kom pick-ups fyllda med militärer till de olika skolorna runt oss där man kan rösta.

Ecuador är splittrat, en del jag talar med oroas för eventuella våldsamheter, det ryktas att vissa grupper håller på att beväpna sig, något som dock känns väldigt avlägset med tanke på Ecuadors relativa lugn det sista decenniet. (Ett lugn som i och försig har att göra med nya hårda lagar mot demonstrationer och uppvigling.) Det många menar är att oavsett vem som vinner så är det viktigaste att vi får behålla freden och att den nye presidenten ska kunna göra något åt den ekonomiska kris som drabbat landet.

Paz/Petter

In memoriam – Jorge Andrade

I fredags dog pastor Jorge Andrade, en av Pactokyrkans äldsta pastorer. Han fanns med redan de första åren då Evangelical Covenant Church från USA började sin mission här, 1947. Jorge Andrade läste då vid Allianskyrkans seminarium i Montecristi, men började göra sin praktik inom Pactokyrkan.

I ett samtal med Jorge Andrade för ett år sedan berättade han för mig att han blev nära på utkastad från seminariet då han ifrågasatte en av de nordamerikanska lärarna. De hade åkt till den närliggande staden Portoviejo för att predika, läraren skjutsade dit dem men väntade sedan i bilen. De unga pastorsstudenterna började predika och snart haglade stenarna över dem (det var andra tider då..). Dagen efter under en lektion frågade Andrade om de första apostlarna brukade undvika faror varpå samme lärare svarade nej, Andrade frågade vidare om de första apostlarna var fega eller om de föredrog att låta andra lida i deras ställe. När läraren svarade nej på allt detta frågade Andrade varför läraren inte följde apostlarnas exempel. Hans goda betyg och det faktum att han snart skulle sluta studierna räddade kvar honom.

Jorge Andrade arbetade sedan i norra delen av Ecuador, i Tulcan, San Gabriel, El Angel och Cayambe innan han i början av 1960-talet kom till Ambato. Resten av sitt liv tjänade han församlingen Ebenezer i Ambato och kyrkan var överfull under lördagens begravningsgudstjänst där jag och många av Pactokyrkans ledare deltog. Under flera år, under 1960-talet, tjänade han som ordförande för Pactokyrkan och fanns med i den självständighetsprocess kyrkan gick igenom runt 1965-68.

Vi tackar Gud för Jorge Andrades exempel och trohet, i arbetet för Riket.

Paz/Petter

Lugn före stormen..

Ni som följer denna blogg kanske undrar vad som hände med det spända politiska läget förra veckan? Trots stigande siffror för regeringspartiets kandidat Lenin Moreno så kom han inte över de nödvändiga 40%, utan stannade på 39,35. Tur var nog det med tanke på protesterna och spänningen inom landet. Nu blir det en andra röstomgång, den 2 april, då enbart Lenin Moreno och tvåan Guillermo Lasso finns som kandidater.
Mycket talar för Lasso, men för många är det ett namn sammankopplat med bankkrisen 1999, då Lasso var minister under presidenten Jamil Mahuad, en i raden av ecuatorianska presidenter som lämnat landet med massa pengar och nu lever i landsflykt. Anklagelserna om korruption inom regeringspartiet är emellertid också starka, så vi får se vad den nya kampanjen som börjar nu i dagarna kommer innebära.

Paz/Petter