Att så vemod

Vi är hemma i vårt hus i Montecristi, sedan en vecka, efter en månad hemma i Sverige, med familj, vänner, sommarens magi, vila och lite arbete. Det är alltid omtumlande, förflyttandet av en liten familj som vår, dels rent praktiskt men framför allt känslomässigt omtumlande. Så plötsligt är vi i barndomens Labacka och badar fram tills sent på kvällen i solnedgången, o lika plötsligt tillbaka i ecuadoriansk vardag, men med massa läxor att ta ikapp. Vi känner det alla, barnen ännu mer.

Alicia sa vid något tillfälle innan vi lämnade Sverige att hon ville stanna. Nästa år kommer vi hemåt för en tid, och Alicia försökte få fram ett löfte att vi sedan inte åker tillbaka till Ecuador. Ändå stortrivs hon här, med skolan, leken, och oskiljaktiga kusinen Camila.

Natanael, i frustration över veckans intensiva arbete för att komma ikapp med läxor, utbrast att det vore bättre att inte åka till Sverige mer. Ändå älskar han tiden där, platserna, kusinerna, farmor och farfar. En frustration som inte bara handlar om praktikaliteter och några tuffa dagar med läxor.

Och det slår mig, i tankarna kring vad vi utsätter våra barn för, vad vi egentligen ger till dem, att vemodet är en gåva dem får. De får en kluvenhet, en ständig längtan bort, till ett annat land och en annan familj, som är hemma, också. Jag tänker på Lennart Hagerfors beskrivning av längtanslinjer som dras över världskartan i barnets sinne, som blir en del av självbilden och förståelsen av tillvaron. Som det ofta vore bättre att vara utan, men som också ger något gott.

Det vore enklare att stanna. Låta rötterna gräva sig djupare och bara kalla en vrå av världen för hemma. En definitiv flytt och sedan allt fokus på där man är vore smidigare. Jag tror inte det är så för oss. Vi har familjen både här och där och lever just nu ett privilegium att inte behöva bryta, men också vår förståelse av kallelse, och kallelsen pris. En del av priset är vemodet.

 

IMG-7862

Annonser
Categories: Barnen, Ecuador, Familj och vänner, Sverige | 3 kommentarer

Fosterlandet..

Vi sitter på flygplatsen i Guayaquil och ska strax gå ombord planet mot Europa, mot Sverige, mot svensk sommar. Ett välkommet avbrott för oss alla och även om arbetsrytmen för Andrea och mig har varit lugnare den sista tiden så är det fint med semester. För Natanael och Alicia är det laddad, med den magi som dessa resor innebär, även om deras väskor är fyllda med skolböcker. Läsåret på kusten i Ecuador sammanfaller inte med det svenska läsåret, så en månads frånvaro innebär mycket plugg hemma.

Vi kommer ha några grejer kopplade till arbetet, med församlingsbesök etc, men ganska mycket ledigt också. Så hoppas vi att det otroliga väder som alla pratat om håller i sig, för även om vi har väldigt mycket sol här så är ju den ”svenska” solen speciell:)

Paz/Petter

Categories: Ecuador | 2 kommentarer

Till jordens yttersta gräns! (Kom och hälsa på!)

Maj går mot juni och skolan, jobbet, livet går på högvarv. Och här sitter vi, i universums centrum, där allt händer. Så känns det ju, ”jag är universums centrum, och det är du också”, som någon sa. Men samtidigt så långt ifrån de flesta av er som läser detta. Nåväl, det som för oss är centrum är för er periferi, eller, med bibliskt språkbruk, jordens yttersta gräns, typ. Och just så heter en missionsutbildning som Equmeniakyrkan tillsammans med Södra Vätterbygdens Folkhögskola ordnar under kommande läsår. Det handlar om fem träffar på folkhögskolan i Jönköping och en resa i början av 2019 som preliminärt går till just Ecuador, vårt centrum. Så titta på det, och varmt välkommen hit om det passar!

https://equmeniakyrkan.se/till-jordens-yttersta-grans/

Du kan via denna länk anmäla dig till kursen, senast den 15 juni.

 

Vi kommer dock träffa en del av er redan nu i sommar, då vi kommer finnas i Sverige från mitten av juli till mitten av augusti. Ni andra får komma hit och hälsa på;)

 

Paz/ Petter

Categories: Ecuador | Lämna en kommentar

Sommarlovets sista dag..

Regnperioden på Ecuadors stillahavskust går mot sitt slut, och i år har vi haft en lugn regnperiod. De tidigare åren vi har bott här har inneburit översvämningar, zika, chicunguña och andra myggburna sjukdomar, men i år har det regnat vid få tillfällen, värmen är nästan behaglig och de få mygg som cirkulerar bär inga sjukdomar.

Regnperiod innebär sommarlov på kusten, ett sommarlov som nu är slut. Natanael började fjärde klass häromdagen och Alicia har börjat första klass. Hon fyller fem nu i juni, men enligt skolsystemet här är det alltså dags att börja ettan. Vi förstår inte vad som hände  med tiden.

Barnens lediga månader har för oss inneburit att de har kunnat följa med på en del av våra resor. Vi gjorde en arbetsresa, kombinerat med lite semester, under två veckor i början av mars. Quito och andra städer i bergen, men också en sväng till Amazonasområdet, till Chaco där vi tidigare bodde och till Tarapoa, där morfar har arbetat som pastor under drygt två år. Nu har de dock lämnat över det ansvaret till en ny pastor och äntligen flyttat hem till Montecristi, för några veckor sedan.

När vi hade med barnen på resan besökte vi det barnhem i Cayambe som stöttas av FACE (Stiftelsen för samhällsutveckling som Andrea leder). Det var starkt att se det arbete som har gjorts, och möta de barn som har tagits om hand, ditskickade av rättsväsendet eftersom deras familjer inte fungerat. Alicia och Natanael var berörda, glada att få se vad mamma jobbar med men också med många frågor om varför världen är som den är.

IMG-7427

Antizana

Vi kunde också vara med på 20-års jubileet för skolan Francisco Aigaje, uppe i bergen i en indianby utanför Cayambe. Det är en skola som fått mycket stöd från Sverige och som gör ett  viktigt jobb. Stor fest med mycket mat, båda våra barn åt upp de marsvin som serverades:)

IMG-7428

Indiankvinnor som sjunger i kör

Mycket av vårt arbete idag handlar om resor till framför allt Quito och diverse möten där, men vi finns också med och stöttar församlingar och pastorer här i Manabi. En gång i månaden har vi ordnat en ungdomsgudstjänst hemma hos oss, med ungdomar från de båda Pactoförsamlingarna som finns i Montecristi. Ett lite annorlunda upplägg för vår kontext, med dialogpredikan och öppenhet för frågor och diskussion, samt riktigt gott kaffe. Just att få bidra till en djupare reflexion hos ungdomar känns angeläget, då evangeliska kyrkan ibland bara ger de färdiga svaren.

Vi har också fått minnas jordbävningen som drabbade kusten den 16 april 2016. Nu på tvåårsdagen var vi med på en minnesstund som kyrkan i Manta ordnade för de personer som drabbades värst, med mänskliga och materiella förluster. Flera familjer finns nu med i projektet Den gode Samariern, som handlar om småföretagande, med starkt stöd från kyrkans team.

Och visst är livet annorlunda för oss alla, även om vi inte drabbades direkt. Nu ikväll skakade det till igen, och även om de små skalven ska vara bra, eftersom spänningar i jordskorpan släpper, så blir det lite svårare att somna.

IMG-7426

Natanael

Så tack för att ni tänker på/ber för oss.

Abrazos// Alicia, Natanael, Andrea & Petter

Categories: Ecuador | 2 kommentarer

Årsmöte och syskonskapets sammanhållande kitt

Pactokyrkans 70:e årsmöte gick av stapeln under helgen, som vanligt på kyrkans lägergård i Santo Domingo. Med god uppslutning kunde ett relativt lugnt årsmöte genomföras. Viss kritik mot den nuvarande ordföranden, Franklin Riera, lyftes fram, men kunde också klaras ut på bra sätt. Och vissa bitar i kritiken mot föregående administration skapade spänningar, men förståelsen av att vara kyrka manar hela tiden mot enhet. Det finns ofta heta känslor, men också en djup förståelse av syskonskap som imponerar.

Pactokyrkan fortsätter ställas inför legala problem med de många förändringar som Ecuador genomlever. Bland annat innebär samfundets storlek, med ca 350 anställda, att ett visst antal av de anställda enligt lag ska vara funktionsnedsatta, samt att kyrkan ska ha tillgång till dagis för de anställdas barn. Det hade varit smidigare om alla arbetade på samma plats, men nu handlar det om ca 80 olika platser runtom i landet, och en pastorsroll som begränsar vem som är lämplig. Lagens krav gör ju knappast att det bara är att byta ut en pastor mot en annan människa. En möjlig lösning som vi ska titta vidare på är att varje enskild kyrkan får juridiskt ansvar, med egen juridisk person. Men också i så fall finns nackdelar.

Lördagskvällen innebar ordination, där Pablo Velasquez, Washington Armas, Eduardo Guaman och Alberto Zuñega blev ordinerade. Av de åtta som började processen för ett år sedan blev fyra klara. Jag hoppas kunna jobba vidare med de andra fyra under detta år.

Andrea presenterade FACEs (kyrkans sociala stiftelse) arbete och många var glada att få veta lite mer om allt det som FACE gör, där barnhemmet i Cayambe är det som tar mest tid och ansträngning just nu.

Så vi är nöjda med helgen och ser fram emot vad som nu kommer.

Paz/ Petter

Categories: Ecuador | 2 kommentarer

Tillbaka till vardagens magi..

Vi är hemma i Ecuador igen. Vi har haft en fantastisk månad i Sverige, med familjen, jultraditioner, församlingsbesök och för först gången, för alla utom mig, skidåkning! Magiska dagar så som Sverige, när det är som bäst, kan erbjuda.

Efter några chockerande varma dagar när vi först kom hem börjar vardagen komma tillbaka. Och med vardagen resorna. Jag är i Quito över helgen för arbete utifrån min roll i pastorsrådet. En process jag jobbat med under året har varit ordinationsprocessen för våra pastorer. Efter fem år i aktiv tjänst kan församlingen ansöka om pastorns ordination, varpå pastorn skriver en mindre uppsats och går igenom en process av intervjuer. Igår fick fyra pastorer försvara sina uppsatser och det var en glädje att se vad de åstadkommit. Nivån var skiftande, men ansträngningen var genuin. Ett tema som lyste igenom var en studie av de 6 självmord som Bibeln nämner kopplat till pastorsrollen idag och riskerna med ett ensamt ledarskap.

Nu sitter jag på ungdomsförbundets årsmöte, också det inspirerande. Det är ett fyrtiotal ungdomar samlade och det bubblar av idéer om strategier och metoder för att förvandla samhället vi lever i. Samhällsanalysen är av klass och det slår mig att det kan vara det mest spännande forum vi har just nu. Så det bådar gott..

Ikväll tar jag bussen hem mot Montecristi och den annalkande regnperioden.

Paz/Petter

Categories: Ecuador | 2 kommentarer

Strålande jul

Så är det jul igen, och vi skickar en hälsning till er alla, med hopp om frid och vila, tid för eftertanke och glädje. Att julens budskap åter ska få sätta sig i

IMG_0137oss, fylla oss. Att allt ställts uppochner genom ett barns födelse för så länge sedan.

Vi är i Örebro, hos Petters föräldrar, där vi firar en grön men kall jul. Vi fick lite snö när vi landade, den 11 december, och hoppas få lite mer innan vi åker tillbaka till värmen den 15 januari. Barnen stortrivs med julfixandet och -pyntandet. Och lugnet, då vi föräldrar kan ta det ganska lugnt dessa dagar. De leker med kusinerna, varav tre är nya sedan vi var här sist, och samtidigt som vi njuter så känner vi vad vi missar, när vi bor på andra sidan jorden.

Vi kan koppla bort mycket av arbetet i Ecuador, även om vi häromdagen blev påminda om förra årets jordbävning då ett reportage, som filmades i våras, äntligen sändes hos en av NBC:s lokalstationer i USA. Väldigt roligt att de uppmanar  till givande via Covenant Church, vår systerkyrka i USA. Hela vår familj, utom Alicia, skymtar förbi. Klippen kan ses här: http://www.kerngoldenempire.com/Ecuador

Så önskar vi er en Välsignad Jul! Njut, det ska vi göra!

//Alicia, Natanael, Andrea & Petter

IMG-6335

Categories: Barnen, Familj och vänner, Sverige | 1 kommentar

In memoriam – Rafael Zarria

Söndagen den 22 oktober dog Rafael Zarria, vid en ålder av 94 år. Han var en av de första evangeliskt kristna i Quijos-dalen, och han berättade ofta om hur det gick till. En kringresande evangelist försökte under flera år, under 1950-talet, sälja biblar i Chaco, dock utan framgång. I missmod började förfallet och vid ett tillfälle bytte han en Bibel mot en flaska sprit. Det vara Rafaels granne som bytte till sig Bibeln och började läsa. Rafael började också läsa och trots den förföljelse som den katolska prästen försökte starta mot de nya evangeliskt kristna tog Rafael beslutet att följa Jesus.

Efter en tid uppstod kontakten med Pactokyrkan och församlingen i Linares valde att ansluta sig. Rafael var en av de tidiga ledarna i Amazonas-distriktet, han var ordförande för distriktet i många år och en av de drivande när Radio Interocianica startades av Pactokyrkan.

Huset i Linares, där de 12 barnen växte upp, har besökts av många svenskar under årens  lopp. För mig har det alltid varit en plats av frid, sedan jag som barn tillsammans med min familj fick rida in på de små stigarna, tills idag då grusvägarna gör resan mycket enklare.

I tisdags begravdes Rafael i en fullsatt kyrka i Linares. Jag lyckades ta mig dit och säga farväl till en man som varit ett exempel på många sätt.

Vi tackar Gud för Rafaels liv och gärning, och ber för hans hustru Orfelina och de många som sörjer.

 

 

 

22553211_10154757696326364_7132524447008306313_o

Foto av Nelson Zarria

Categories: Amazonas, Iglesia del Pacto | 1 kommentar

Förändringstider och väntan på snö

En hösthälsning från Ecuador, där vi njuter av torrtid med behagligt klimat och svala vindar på kvällarna. Vi mår fint på många sätt, barnen mår bra och trivs i sina skolor, även om det är mycket läxor ibland för en 7-åring och en 4-åring. Men det funkar. Alicia är nu inskriven i första klass, där hon börjar i maj nästa år. Lite väl tidigt när man precis ska fylla fem, men hon trivs på dagis/förskola där hon är med bra i undervisningen och hennes nya skola har en relativt mjuk pedagogik.

De sista månaderna har inneburit vissa förändringar för oss. Andrea blev vald till ordförande för stiftelsen FACE och har fullt upp, hon reser ganska ofta till Quito och till andra delar av landet och har stora utmaningar att jobba med. Stressigt ibland, inte minst de många legala problem som varje stiftelse i Ecuador lever med just nu på grund av nya lagar och statens vilja att kontrollera. Ett stort fokus för henne är det skyddade boende för barn som kyrkan nyligen öppnat i Cayambe.

Petter lämnade rollen som föreståndare i El Shaddai i början av augusti, och kan nu fokusera mer på arbetet med pastorsrådet och mentorsprogrammet. Med pastorsrådet är det just nu full fart, eftersom vi har den årliga pastorsretreaten nu till helgen. Vi räknar med drygt 200 deltagare, pastorer med familjer samt missionärer, mycket mer än normalt, så trots den logistiska utmaningen är det väldigt kul. För många pastorer är det enda chansen till semester så det är verkligen en viktig sak att erbjuda. Förutom det är det arbete med det teologiska seminariet och ordinationsprocessen som tar tid och ger inspiration. Ibland bekymmer, men mest glädje. Pactokyrkan står i många utmaningar, men det känns som att vi är på väg åt rätt håll.

Vi fortsätter som medlemmar i El Shaddai och hjälper till med vissa saker, i söndags kväll ordnade vi en  ungdomsgudstjänst hemma hos oss med ungdomar från de två församlingar som finns i Montecristi. Det blev en lite alternativ samling i en annan miljö en kyrkan, med en dialogpredikan om gudsbild och svåra frågor som man kanske inte alltid kan/vågar brottas med i kyrkan. Dessutom kyrkkaffe, denna svenska välsignelse till mänskligheten. Tanken är att köra en samling en gång i månaden.

En tråkig sak som hände i augusti var att vi blev av med bilen. Den stals när den var parkerad i Manta. Just Manta är hårt drabbat av ligor som stjäl bilar och sedan ringer upp ägaren för att få ut en lösensumma. Många betalar eftersom de inte haft heltäckande försäkring. I vårt fall hade vi försäkring och blev heller aldrig uppringda, så nu har vi tillfälligt Gunilla Eliasons bil i vänta på att köpa något nytt.

Julen kommer vi tillbringa i Sverige! Efter ett och ett halvt år åker vi hemåt en sväng, en dryg månad. Barnen har pratat mycket om svensk vinter – “med det där som faller från himlen”, som Alicia säger – och jul i Sverige firas liksom lite mer ambitiöst än här, så det är viktigt att de får del av den svenska traditionen också. Vi landar den 11 december och åker igen den 15 januari. Det blir mest tid med familjen, men vi kommer också besöka några av våra kontaktförsamlingar, Missionskyrkan i Vintrosa den 17 december, Missionskyrkan i Linköping på annandagen och Tullbrokyrkan i Falkenberg på trettondagen. Kom gärna förbi om det passar.

En del av er undrar ibland om det går att stödja vårt arbete på något specifikt sätt. Oftast uppmanar vi till regelbundet givande till missionsarbetet i din helhet, men ett sätt just nu är att ge en gåva till Equmeniakyrkans fond för stipendier till våra pastorsstudenter. Gör det i så fall till:

Swish nummer 900 32 86

Bankgironummer 900-3286

Plusgironummer 90 03 28-6

Ange №: 45180 i meddelandefältet. 

 

Tack för böner! Guds välsignelse!

//Alicia, Natanael, Andrea & Petter

IMG-20171009-WA0051

Categories: Ecuador, Nyhetsbrev | 2 kommentarer

Trippelbröllop i Amazonas

Vi, hela familjen, befinner oss i Quito. Vi är på väg hem till Montecristi efter några dagar i Amazonas. I lördags var det bröllop i Tarapoa, församlingen där Andreas mamma och pappa jobbar. Jag blev ombedd att hålla i vigseln och då Andrea hade arbete med stiftelsen FACE i djungeldelen av Ecuador så passade vi på att åka hela familjen. Så barnen fick ledigt från skolan och äntligt se den plats där mormor och morfar har bott i snart två år. Underbar plats med fina människor och mycket värme, mellan syskon i församlingen och den tryckande hettan som man ibland upplever i Amazonas. 

Bröllopet var speciellt, då det var tre par som gifte sig samtidigt. Ibland kör man dessa kombinationsbröllop, framför allt när det är par som gift sig borglig för länge sedan men aldrig genomfört den kyrkliga vigseln (i Ecuador har pastorer ingen legal vigselrätt). Och enligt många här så är man ju inte riktigt gift förrän det är gjort i kyrkan.. Jag undvek den teologiska diskussionen runt frågan och fick istället hålla reda på vem som var vem och försöka få ihop alla frågor, löften och välsignelser:) De tre paren som gift sig var alla äldre, och två av brudarna och en brudgum var syskon, så en stor släkt med barn och barnbarn från hela Ecuador var samlad för fest. 

Andrea har fullt upp med FACE, i samtal i Tarapoa där det finns intressanta tankar om projekt, i besök i gamla radions installationer i Santa Rosa samt nu ikväll då hon sitter i möte här i Casa Sueca. Jag ska dock sova, imorrn åker vi hem till Montecristi och värmen. 

Paz/Petter

Categories: Ecuador | Lämna en kommentar

Blogga med WordPress.com.