Två veckor hemma. Huset är inte längre ett kaos, det som behövde målas om är klart, ett innertak har tillkommit, förvarade kläder och lakan har tvättats, damm har dammsugits, hushållsmaskiner som inte gillade två och ett halvt års vila har lagats eller bytts ut. Kylskåpet var vi tvungna att köpa nytt, men till skillnad mot Sverige så är det fortfarande möjligt att laga apparater här, utan att det blir dyrare än att köpa nytt. Fantastiskt ur ett hållbarhetsperspektiv. Nu är hemma hemma igen.
Ecuador benämns ibland som kontrasternas land. Natur, kultur, traditioner och livsvillkor. Överallt finns kontrasterna. Det blev tydligt illustrerat nu i veckan, då vi mellan städande och fixande har försökt hinna med lite annat. En av kvällarna besökte vi vänner strax söder om Manta, i ett av de muromgärdade lyxkvarter som byggs. Ett nybyggt hus i mångmiljonklassen (i ett land där det fortfarande är billigt att bygga) med perfekt design i varje detalj. En bris från Stilla Havet, 200 meter bort, svepte in över lugnet i detta lilla paradis för företagsledare, politiker och höga chefer.
Kvällen efter så åkte jag med min svåger Walter till Jaramijó, en liten fiskeby strax norr om Manta. Vi hade med saker hemifrån oss som blivit över, madrasser och kläder för att ge bort. Också nu ett hus cirka 200 meter från havet, med en liknande utsikt, samma bris. Men det var också enda likheten. Ett fattigt kvarter där nyfikna människor tog emot oss, barn överallt. Walter finns med i ett arbete som en kyrka driver i kvarteret, med alfabetisering och stöd på olika sätt. Männen i byn fiskar men det är svårt att klara ekonomin. Det nappar för dåligt och det som fångas blir uppköpt alltför billigt. Dessutom förekommer det att väpnade ligor attackerar ute till havs för att ta båtmotorer eller fångsten.
En äldre kvinna berättade om hur hennes man drunknat i havet några år tidigare, hur dottern som var med på den lilla båten aldrig blev sig själv igen. Men livet måste fortsätta, med stöd av grannar och vänner. Visst har kyrkan en roll att spela.
Paz/ Petter
Familjen Hermansson 
Läser och känner igen och känner med hjärtat i allt det ni berättar. Önskar att ni får hitta hem på riktigt där i värmen i sköna Manabi! Guds välsignelse !