Distrito Norte

Bob Dylan, Manu Chao och jag..

Helgens möten i norra Ecuador, i Tulcan, blev en skön blandning av arbete och annat. Kyrkostyrelsen fortsätter framåt med stora utmaningar, bland annat alla krav som det förbättrade skattesystemet ställer. Be för Pactokyrkan. Intensiva möten på fredag och lördags förmiddag. 

Men det handlade inte bara om arbete, vi tog en sväng till Ipiales, i Colombia, på lördags eftermiddag med styrelsen. På kvällen tog jag med pastorsrådet och åkte mot Ibarra, för att komma till de församlingar vi skulle besöka på söndagen. Tyvärr råkar det vara så att nästan alla bensinmackar i norra distriktet har stängt på nätterna, på grund av den omfattande smugglingen av bensin till Colombia. Efter 5 stängda mackar och en lysande bensinmätare kom vi fram till El Angel, där vi kunde slanga lite bensin från pastorn som arbetar där. Omständigt, onödigt, men framför allt väldigt roligt. 

Sent på kvällen kom jag fram till det lilla hotell som den församlingen jag skulle predika i hade ordnat med. Ovanför Ibarra, i byn Esperanza, ett enkelt guesthouse med en kvinna i 80 års åldern som ägare. Plötsligt får jag syn på ett tidningsklipp som handlar om hennes ställe, bland andra nämns Bob Dylan och Manu Chao bland dem som har bott där. Kvinnan, Aida, börjar berätta om en tuff tid på 70-talet, utan pengar och med tre barn. Vid ett tillfälle kom ett gäng hippies från Italien förbi och hon erbjöd boende. Därifrån idén om ett guesthouse, som onekligen blev populärt. Bob Dylan ska ha bott där en sväng för nästan 40 år sedan. Först efter en tid fick Aida veta att en del av gästerna hade hittat halluciena svampar i skogen, ”tydligen bra för deras kreativitet som artister”. 

Det blev inga svampar för mig, istället tidig avfärd till Cashaloma, upp på berget Imbaburas sluttningar, till en enkel församling där kichwan är förstaspråk. Svindlande utsikt över så vackra landskap, med berg och odlingar. O efter gudstjänsten, klockan 10, ett traditionellt ”kyrkkaffe”, men bara för den besökande. Det är viktigt att äta upp, för att visa respekt, och jag lyckades nästan. 

Så, tacksam över Ecuadors rikedom och Guds nåd fascineras jag över det land vi bor i och förmånen att få göra det vi gör. 

Paz/ Petter

Delar av kyrkostyrelsen i Tulcan

 

Syskon i Cashaloma

”Kyrkkaffe”

Kategorier: Distrito Norte, Ecuador, Iglesia del Pacto | Lämna en kommentar

Blogg på WordPress.com.