Ett regnigt Montecristi

Regnperioden är här. Under några veckor mulnade det sakta, värmen blev mer påtaglig, men fortfarande var det torrt. Så kommer plötsligt en ordentlig skur, o sedan dagar av småduggande medan det då och då öser ner, tropiska skyfall som får allt att stanna av. Naturen svarar direkt på vattnet, det som varit brunt och torrt får liv, på några dagar blir allt grönt. Det är fascinerande och vackert.

För en vecka sedan var det borgmästarval i Montecristi. Alla var ganska spända, som jag tidigare har skrivit så fanns några i mitt tycke bra kandidater men också andra mindre lämpade. Ryktet gick att ett av de stora partierna erbjöd 20 dollar per röst, om man fotade sin valsedel och på så sätt kunde bevisa sitt stöd. Alternativ betalning ska ha varit ett sexpack Coronaöl, det lite finare ölet från Mexico. Det kostar visserligen mindre än 20 dollar men en viss klientel kanske tyckte det lät mer attraktivt.

Dock kom också ryktet om nya lagar som förbjöd fotografering av valsedlar, och enligt de valobservatörer som varje parti skickade till alla röstningslokaler så innebar det att många stoppades från att fotografera, och kanske kunde rösta på ett annat sätt. I vissa valkretsar lyckades valobservatörer från ett av partierna byta ut valurnor, men påverkan blev för liten för att det skulle förändra utgången.

Montecristi sa tydligt att det är dags för förändring och Jonathan Toro valdes till borgmästare. Det är en ung kille vars pappa, Cristobal, var en omtyckt borgmäster för ett antal år sedan. Vi känner honom sedan länge, han finns med i La Hermosa-församlingen och vi hoppas och tror att det här kan bli bra. Nu i söndags bad hela kyrkan för honom och hans familj, att Gud får vara med och leda. Det kan nog behövas, det är inte en okomplicerad uppgift att gå in i, dessutom i ett fortfarande av våldsvågen påverkat Ecuador. I staden Puerto Lopez, en timma söderut, vann den unge Omar Menéndez valet. Han blev tyvärr ihjälskjuten kvällen innan, så en annan representant från samma parti får ta sig an uppgiften.

Det som är anmärkningsvärt är att både i Quito och Guayaquil, liksom i Puerto Lopez och på många andra platser, så vann representanter för Lista 5, det parti som expresidenten Rafael Correa finns med och stödjer. Rafael Correa lever i Belgien men är fortfarande en av de starkaste politiska figurerna i Ecuador, och fortsatt väldigt omdiskuterad.

Med regnet kommer en känsla av hopp och liv, under söndagens gudstjänst var den känslan tydlig i La Hermosa-församlingen där vi finns med. Förutom att vi fick be för vår nye borgmästare så firades Las primicias, skördefesten. Massor med frukt hade tagits dit, som symbol för tacksamheten för det goda Gud ger. Efter gudstjänsten hjälpte alla till att göra fruktsallad, ett bra steg mot kyrkkaffe som tyvärr inte är praxis här.

Paz/ Petter Hermansson

Det politiska spelet

De senaste veckorna har vi översköljts av den politiska propagandakamp som pågår just nu i Ecuador. På söndag är det val av borgmästare och politisk ledning för varje provins i landet. Propagandan består framför allt av bilder på kandidaternas ansikten, inte så mycket om den politik de föreslår. Ganska lik Sverige alltså:) Det som är klart annorlunda är de kampanjtåg som ordnas titt som tätt, då anhängare till en kandidat åker i bilar genom staden med flaggor, musik och mycket tutande. Ganska ofta på kvällarna, när en del av oss tycker att det annars vore en bra tid att sova.

I Montecristi är kampen hård, det finns ca 15 olika kandidater varav några är riktigt vettiga. Att vara vettig är dock ingen garanti för att vinna valet, det ryktas redan om smutsigt spel, vem har mest pengar att lägga under bordet, om hur folk erbjuds en liten peng för att rösta och om hur det nuvarande styret använder massor av kommunens resurser i kampanjen. De som åkte med i kampanjtåget lär ha fått en hyfsad slant till bensin. Sittande bormästare kan dock inte kandidera så han bror är ansiktet utåt. För många kommunanställda kan en ny borgmästare innebära arbetslöshet, vilket hela tiden påpekas, så den som sitter på makten har en klar fördel. Samtidigt är ju missnöjet något som driver förändring och de flesta ser att Montecristi skulle kunna vara så mycket mer än vad det är idag.

Ett av de stora problemen i Ecuador är korruption, att det är så gott som normaliserat i systemet. Att ertappas med korruption är inte uppseendeväckande, snarare det väntade, och diskvalificerar knappast från framtida politiska poster. Ecuador har klättrat något på Transparency Internationals korruptionsindex, men plats 101 är inget att stoltsera med.

I den församling vi tillhör, La Hermosa, så lyfts frågan om korruption ofta i predikan. Att ett kristet liv måste visa på något annat, även om samhället runt i kring inte längre reagerar. Vi ber att kyrkan i sin helhet får ta lyfta dessa ”jordiska” frågor.

Paz/Petter