Det politiska spelet

De senaste veckorna har vi översköljts av den politiska propagandakamp som pågår just nu i Ecuador. På söndag är det val av borgmästare och politisk ledning för varje provins i landet. Propagandan består framför allt av bilder på kandidaternas ansikten, inte så mycket om den politik de föreslår. Ganska lik Sverige alltså:) Det som är klart annorlunda är de kampanjtåg som ordnas titt som tätt, då anhängare till en kandidat åker i bilar genom staden med flaggor, musik och mycket tutande. Ganska ofta på kvällarna, när en del av oss tycker att det annars vore en bra tid att sova.

I Montecristi är kampen hård, det finns ca 15 olika kandidater varav några är riktigt vettiga. Att vara vettig är dock ingen garanti för att vinna valet, det ryktas redan om smutsigt spel, vem har mest pengar att lägga under bordet, om hur folk erbjuds en liten peng för att rösta och om hur det nuvarande styret använder massor av kommunens resurser i kampanjen. De som åkte med i kampanjtåget lär ha fått en hyfsad slant till bensin. Sittande bormästare kan dock inte kandidera så han bror är ansiktet utåt. För många kommunanställda kan en ny borgmästare innebära arbetslöshet, vilket hela tiden påpekas, så den som sitter på makten har en klar fördel. Samtidigt är ju missnöjet något som driver förändring och de flesta ser att Montecristi skulle kunna vara så mycket mer än vad det är idag.

Ett av de stora problemen i Ecuador är korruption, att det är så gott som normaliserat i systemet. Att ertappas med korruption är inte uppseendeväckande, snarare det väntade, och diskvalificerar knappast från framtida politiska poster. Ecuador har klättrat något på Transparency Internationals korruptionsindex, men plats 101 är inget att stoltsera med.

I den församling vi tillhör, La Hermosa, så lyfts frågan om korruption ofta i predikan. Att ett kristet liv måste visa på något annat, även om samhället runt i kring inte längre reagerar. Vi ber att kyrkan i sin helhet får ta lyfta dessa ”jordiska” frågor.

Paz/Petter